En bild säger mer än tusen ord?

Fråga: Skulle det vara jobbigt att sammanfatta sitt liv just nu i bilder?

Svar: Nej, inte om man har mitt liv:

Kurslitteratur och åter kurslitteratur!

Mitt första matinlägg... någonsin.

Jag har ett omständigt förhållande till mat. Jag gillar att äta mat, men inte att laga mat. Med andra ord en mycket dålig kombination. I fredags fyllde jag dock 23 och insåg att det kanske är dags att åtminstone försöka att utveckla sina kulinariska kunskaper. Man börjar ju trots allt bli "vuxen".

Därför bestämde jag mig att laga middag åt mig och pojkvännen som var i antågande. Jag lyckades få ihop baconlindad kyckling, potatisgratäng och en sallad. Jag var mycket nöjd med min prestation (sen behöver vi ju inte diskutera svårighetsgraden på att köpa en färdig gratäng som bara ska hivas in i ugnen...). Tyvärr glömde jag att knäppa ett kort på detta "mästerverk".

På lördagen blev det bara ett "ihopsläng" som jag kallar det. Det vill säga: du köper lite saker som är goda och slänger upp dom på en tallrik. Det hela slutade med att vi upptäckte en salami som var extremt god... Alex var kanske inte lika imponerad som jag, för jag tyckte att den här salamin var Guds gåva till människan!

Honungsmelon, lite ost och så salamin från himmelen!

Ett litet välkomstinlägg!

Det är hårda tider nu. Jag har HUR MYCKET SOM HELST (ja, så mycket så att det förtjänar stora bokstäver) att göra i skolan. Ingen mjukstart där direkt. Den här veckan har vi (inklusive imorgon) haft tre workshops, som har tagit sin lilla tid (jag hamnade för övrigt i en grupp som var lika layout-galen som jag - det tog fem minuter för oss att komma överens hur vi skulle layouta en sketen sida i Word). Nästa vecka har vi två inplanerade workshops, varav en består av att läsa igenom litteratur på en sisådär 50 sidor (utöver de böckerna vi ska läsa inför tentan), skriva ett telegram av en nyhet, spela in det telegrammet i skolan (ja, bli filmade alltså), analysera sin insats både verbalt med en kursare samt skriftlig som inlämning. Jag är i ett smärre chocktillstånd. Och då ska vi inte ens TALA OM att jag har tenta den 19 september! Okej, det här går nog bra... intalar jag mig.

Och 30 mil bort sitter min pojkvän och har minst lika mycket att göra, fast på ett annat plan. Jobbigt! Jag längtar till helgen då vi äntligen får ses...

Så - om man nu lägger dessa problem åt sidan, strukturerar upp i sin hjärna, vad återstår då? De flesta skulle ge det mycket logiska tipset att göra upp en tidsplan för studierna. Och det är en mycket bra idé! Men jag kom på en annan mycket bra idé, nämligen att starta upp min nya blogg! Det låter väl alldeles fullkomligt fantastiskt att starta upp en blogg när man har triljoner andra saker att göra? Nåja... Välkomna hit iallafall!

/la-camla